Bloggens mest lästa inlägg 2014

IMG_9374

Bloggen växer och det är ju kul, kul, kul! Det allra mest lästa inlägget under 2014 är min plankstek 🙂

Plankstek

Övriga topp fem ur Luas kök blev

Zucchinibaguetter

Lax på saltbädd med romsås

Prinsesstårta, LCHF

Fläskpannkaka, LCHF

 

Ur Luas övriga filosoferande är följande inlägg topp 5:

mamma, maris bild

Mamma ❤

In memoriam

Mätta på valet, men ändå

Välkommen till nya läsare!

Eleverna, Kajsa Kavat och Mariah Carey

Annonser

Hur hinner du?

höstträd vid Lärkan

 

 

 

 

 

 

Jag får ofta frågor av typen: Hur hinner du allt? Du jobbar heltid och pendlar två timmar om dagen, roddar storfamilj, lagar mat från grunden de flesta dagar, sjunger i kör, läser rekryteringsutbildning, sover ofta minst 7 timmar och verkar glad och ostressad för det mesta. Vad är hemligheten?

Jag har funderat på det.

För det första så hinner jag ju inte ”allt”. Alls.

Det är ju bara en föreställning som man får när man läser sociala medier, eftersom det bara är en scen och alltså inte verkligheten (Skrivit lite om det här) Jag hinner till exempel inte hälsa på mamma så ofta som jag skulle vilja, träning är MYCKET lågprioriterat och delar av huset är formligt kaos.

I alla fall –  här kommer mina 10 bästa effektiviseringstips 🙂

1. Planera. Matsedel, veckohandling, städdag… Trist men sparar eoner av tid.

2. Involvera familjen. Alla kan!

3. Skaffa Storytel. På så sätt kan själen och hjärnan få sitt medan du gör monotona hushållssysslor.

4. Gå sakta och titta dig omkring så fort du får chansen. Se det vackra, som vid busshållplatsen här ovan. Det ger kraft inför fortsättningen.

5. Sjung i kör. Det ger rysningar och förnyar energidepåerna. Om du inte gillar att sjunga finns det säkert något annat som har samma effekt på dig.

6. Lär dig att läsa kursivt. Det kräver övning, men är så värt det.

7. Det är okej att sätta på en film. Både i läraryrket och föräldrarollen.

8. Blodpudding, potatisbullar, ägg och bacon

9. Sopborste. Ta upp dammråttorna och smulorna när de börjar gå dig på nerverna. Går hysteriskt mycket fortare än att dammsuga.

10. Lär av 100-åringen Allan Karlsson ” Det är som det är och det blir som det blir” alternativt en annan Karlsson, nämligen han på taket: ”Det är en världslig sak”

Barnen kastar höstlöv

 

 

 

 

 

 

Stig hann inte riktigt med på ”tre” 🙂

Välkommen till nya läsare!

höstvy stugan

Jag har ju gått och blivit krönikör för älvsbyn.just.nu vilket ju förstås är jättekul och innebär nya läsare till bloggen. Det kan kanske vara på sin plats att välkomna er nytillkomna lite extra – varmt välkomna! Kommentera gärna!

Bloggen har flera syften, men det huvudsakliga är att stilla min skrivklåda. Jag har stor familj och många järn i elden så några stora skrivprojekt hinner jag inte med. Då är bloggen perfekt till sin form: korta inlägg med hyfsad frekvens, utan större krav på att texterna ska vara perfekt formulerade. I byrålådan ligger två påbörjade romanprojekt: en skräckis som utspelar sig på Piteälvens rand och en kärleksroman i skolmiljö – vi får väl se om det blir något av dem 😉

Bloggen har också ett tydligt matfokus och då särskilt på lågkolhydratkost. Jag har varit överviktig stora delar av mitt liv och ALLTID kämpat med vikten. För åtta år sedan började jag äta LCHF och har sedan dess ätit gott, sluppit sötsug och blivit normalviktig. Maten jag lagar är ofta enkel och familjevänlig men ibland lagar jag mer spännande festmåltider. Det finns gott om recept att botanisera bland. Under kategorin ”Luas kök” här till höger finns mina recept samlade.

Jag skriver också en del om att vara lärare. Jag jobbar på gymnasieskola på praktiska, traditionellt manliga, program, undervisar i svenska och historia och älskar det. Mediebilden av en svensk skola i total kris känner jag inte alls igen och gör mitt bästa för att visa på en annan verklighet.

Också familjen förstås! ❤ Utan den vore jag platt intet, som pappa skulle ha sagt.

Vad skriver vi om?

Sköna söndag

Sociala medier är en scen. Där visar vi upp saker vi vill visa upp. Några av oss gillar att stå i rampljuset medan andra jobbar bakom kamerorna 🙂 Några vill ha stöd i svårigheter, andra söker bekräftelse eller peppning, medan vissa vill inspirera. I olika skeden i livet är det olika saker vi ställer ut på den offentliga scenen.

Ibland när jag bläddrar igenom mitt Facebook- eller Instagramflöde får jag dåligt samvete ofta för att jag inte tränar/städar som ”alla andra gör” men inser i samma ögonblick att det är helt galet. Vi gör alla så gott vi kan och bra är bra nog. När jag tittar igenom mitt eget flöde är det många goda, vällagade middagar och magiska möten med elever och familjen.

Jag hoppas verkligen att ingen får dåligt samvete utan låter sig inspireras, om man vill och behöver! Jag har min beskärda del av totalt o-magiska möten och äter snabb och o-bra mat. Men det ställer jag inte så ofta ut på scenen 😉 Jag gillar att se det skimrande och goda, i alla fall just nu. Det svåra, mörka och jobbiga finns där även hos mig, bara så att ni vet.

För övrigt är Alva i Abisko och fjällvandrar med hela naturvetenskapsprogrammet. Jag önskar därför att väderprognosen för Abisko i morgon är alldeles åt pipsvängen fel 😉

Vad vill ni läsa om?

wpid-DSC_1469.JPGJag gillar verkligen att blogga även om det periodvis är lite tunt 😉  Bloggen har ganska många besökare, vilket jag är mycket tacksam över! Däremot är det skralt med kommentarerna, tycker jag!

Så hjälp mig! Vad gillar du att läsa om? Tycker du att jag ska skriva mer om det ena eller andra? Är det recept för familjen eller tankar kring kosten som intresserar just dig? Kanske inte alls LCHF utan mer om lärarjobbet och litteratur? Familjeliv?

Balans

Jag har funderat mycket på detta med olika internetforum och hur lätt missförstånd och diskussioner uppstår. Till stor del tror jag osämjan grundar sig i tanken att det skulle finnas en absolut sanning, vilket jag är övertygad om att det inte finns.

Alla människor jag någonsin har kommit lite närmare, har kämpat för att få balans i någon del av sitt liv. Kanske handlar det om den eviga triangeln arbete/familj/egentid, kanske om hälsan eller om förhållandet till mat. För mig har det alltid handlat om maten och slarvigheten. Jag vill äta mer än jag mår bra av och jag vill ha mer ordning omkring mig än jag ids fixa. För andra människor är detta inte alls någon kamp utan faller sig helt naturligt. Det som är sanning för mig är inte det för dig.

När det gäller maten så har jag ju hittat ett sätt att hålla balansen. Jag äter gott, håller vikten och tycker inte att jag behöver försaka något. När jag viktväktat har jag inte alls upplevt samma sak utan tyckt synd om mig själv och känt ett behov av att fuska. Den senaste tiden har jag fått många frågor om hur jag ser på ”sötsakers” vara eller inte vara i LCHF-kosten. Många har starka åsikter, för och emot, och även här kan jag se den här grundläggande skevheten i perspektiv som gör att vi missförstår varandra.

LCHF är ingen absolut sanning. Man kan inte säga att si och så många kolhydrater per dag och inga sötsaker är LCHF, lika lite som man kan säga hur en annan människas balans mellan arbete/fritid/egentid ska se ut. Man kan så klart generalisera och ge råd, men till syvende och sist är det ändå en grundläggande bas som man utgår ifrån som: ”LCHF är ett sätt att äta där man minskar på kolhydrater och ökar på fettet” eller ”Det är inte bra om någon av triangelns delar blir åsidosatt”.

Gör det som du mår bra av. Om du mår bra efter att ha ätit en LCHF-semla med en kompis – bra. Får du däremot ångest, sötsug, svullen mage, ingen viktnedgång fast du önskar det… – avstå.

Att lära känna sig själv är en intressant och spännande resa. Var nyfiken på dig själv och behandla dig som du skulle behandla din bästa vän 🙂

Så här tänker jag när jag deltar i diskussioner på nätet: berätta hur du själv tänker och lyssna på andra. Den andra är inte dum i huvudet. Du är inte heller dum i huvudet. Vi är bara olika. 🙂

IMG_8806En sensommakväll i stugan. Alva spelade gitarr och vi sjöng och eldade och tittade ut över den magiska älven där älvorna dansade. Bra balans!

IMG_8803