Lista 2016

norrskenGjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Teaterprojekt på skolan, spekulerade på betesputsar och balpressar, la golv, träffade Mikael Niemi, gick på karategraderingar, var med på älgjakt.

teaterprojekt

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nu håller jag ju på att vara för gammal för den här frågan 😉 Tur att jag har fina syskonbarn som ger min bebishuvuden att snusa på. Stina fick Inger och Karin fick Wilhelm

Dog någon som stod dig nära?
Nej tack och lov. Sorgen efter mamma är fortfarande stark, särskilt när jag känner mig lite svag. Jag vill dricka kaffe och äta bulla i hennes kök. Finaste ❤

Vilka platser besökte du?
Lycksele typ en dag, men Stig blev magsjuk och PB ägnade större delen av resan åt att prata i telefonen med drängen 😉 Note to self: det är inte så bra att åka bort med en bonde under sommaren. Umeå med trav, hotell och titt på balpressar. Skellefteå på hockey. Inte mycket att hurra för kanske, men roligt har det varit. Det är inte alltid man behöver åka långt för att uppleva fina saker.

mot-lycksele

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?

En tvättstuga 🙂

Vad var din största framgång 2016?

På jobbet har det gått ganska bra med mina klasser. Jag har fått en förstelärartjänst med fokus på betyg och bedömning där jag främst har jobbat med att utveckla min egen undervisning och skapa ett system som ska tydliggöra bedömningen för eleverna. Den här terminen tänker jag jobba mer utåtriktat och tror att bloggen ska få vara med en del i det arbetet 🙂

Privat är min största framgång att jag vågat tro på kärleken igen.

Största misstaget?

Att glömma Alvas studentplakat hemma. Som tur var hade vi gott om tid och hann hem och hämta det. Tackar Peter B, som agerade rallychaufför, för det!

alvas-student

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nae. Bara skärsår, bulor och brännblåsor i vanlig ordning.

Bästa köpet?
Det måste nog bli Webergrillen, även om det mest var PB som köpte 🙂 Så mycket gott och trevlig!

pb-och-weber

Vad spenderade du mest pengar på?
Renoveringen av huset. Ändå är det bara ytfixat, men det känns mycket fräschare i alla fall.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många glada känslomässiga minnen från 2016 faktiskt. Kärleken och skratten med PB. Alvas bal och student. Barnen såklart.

barnen-badar

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Poppoppisnopp, som är en egenkomponerad skapelse som givit många skratt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Men jag har haft närmare till alla känslor vilket är både skönt och kanske lite jobbigt för min omgivning 😉

sommarfest

 

Vad önskar du att du gjort mer?
Kommunicerat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Surat.

Hur tillbringade du julen?
Hos min syster Eva och hennes Lage. Vi var 11 vuxna och 5 barn. Det var en fantastiskt trevlig julafton som fick ett härligt djup av att Eva och Lage överraskade alla med att gifta sig! Det var deras 30-åriga förlovningsdag så det var på tiden 🙂

eva-a-lage-gifter-sig

Favoritprogram på TV?
Grey´s anatomy. Väntar spänt på nästa säsongerna av Sherlock och Orange is the new black.

Bästa boken du läste i år?
Väldigt svårt! Jag har läst (lyssnat) på massor av bra böcker. Glöm mig av Alex Shulman, Pappersstäder av John Green, Björnstad av Fredrik Backman, Projekt Rosie av Greame Simison, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, Det är något som inte stämmer av Martina Haag, Ditt kompetenta barn av Jesper Juul (igen) Största läsupplevelse: att läsa Harry Potter för barnen ❤

laser-harry-potter

Största musikaliska upptäckten?
Alva. ”Hon är duktig på riktigt” som Åsa sa på annandagskalaset 🙂

Något du önskade dig och fick?
Ja, herregud vad PB har skämt bort mig under det här året! Med både uppmärksamhet, blommor och presenter. I julklapp fick jag till exempel en grillstad – shit! Allra mest har jag använt halsbandet som jag fick i födelsedagspresent där barnens namn är ingraverade. Hur fint? Hur fint som helst!

blommor

Något du önskade dig men inte fick?
Inte vad jag kan komma på.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det skulle väl vara att slippa jobba så mycket med att utveckla elevernas omdöme och ansvar och kunna fokusera mer på det som är verkligt roligt i skolan: att lära sig.

Vad fick dig att må bra?

Många saker. PB och barnen förstås. Att se hur deras relation har fördjupats har varit fantastiskt.

Vem saknade du?
Mamma och pappa.

De bästa nya människorna du träffade?
PB:s travkompisar, familjen Wikstén. Nya fina kollegor. Utvecklad vänskap med Sjölunds känns jättekul 🙂

Något du är stolt över?
Alva. Den person hon blivit. Att hon är så modig och sig själv. Shit. Nu blev jag tårögd.

Högsta önskan just nu?
Att vi får vara friska. Att Alva trivs i Göteborg. Att jag och 9b gör braksucce under vårterminen. Att revyn blir bra. Samt fred på jorden och mat till alla som svälter.

hostskog

 

Annonser

Britt-Marie var här

Britt_marie var härSå. Ljuvlig. Fredrik Backman är i storform och kastar mig mellan skratt och tårar på en sekund. Litet samhälle, fotboll, önskan att passa in och rädslan att bli ensam – mycket att känna igen sig i, trots att Britt-Marie är så utflippad. Läs, eller som i mitt fall lyssna. Marie Richardson passar perfekt som uppläsare, tycker jag. Njutbart.

Det sötaste vi har

bokmässan ann fernholm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur baksidestexten på Ann Fernholms ”Det sötaste vi har”

”Vad skulle du tänka om du såg någon mata en kanin med läsk? Eller om du fick reda på att grannfamiljens mops fick glass varje fredag, godis varje lördag och gick på hundkalas varje söndag? Det finns inga djur som vi skulle ge den mat som vi ger våra barn. De skulle bli sjuka, få hål i tänderna och problem med magen. I dag har 10-25 procent av alla barn oförklarlig magknip”

Efter att ha lyssnat på Ann Fernholm är jag än mer stärkt i vårt beslut att kraftigt reducera sockret i vår familj. Trots att Ann är biokemist och mycket kunnig, kan hon förklara sockrets påverkan i kroppen på ett sätt så att till och med jag förstår.

Ikväll har Allis beställt bananglass till lördagsgodis och det här är början av hennes recept:

bananglass

 

Vilka dagar!

Jag är helt omskakad av bokmässan i år. Så många intressanta, berörande och roliga seminarier jag har besökt (för all del några riktigt tråkiga också 🙂 ) så många kloka (och utflippade) tankar vi har tänkt och så kraftfullt jag har känt litteraturens kraft.

Många seminarier i skolspåret hade fokus på läsning, vilket ju är helt logiskt med tanke på de statliga pengar som satsas i att öka läsförståelsen. Ett intressant projekt som hette ”Bokcirkel på schemat” var en av höjdpunkterna i den kategorin. Ett annat var när Johanna Koljonen under rubriken ”Att befinna sig där läsarna är” ledde ett samtal om hur böckerna om Krabbsjögrund håller på att förvandlas till film och interaktiv värld.

bokmässan läs en bok unge

Det här seminariet hette ”Lägg undan mobilen och läs en bok, unge” och Martin Widman (ni vet han som skrivit Lasse-Maja-böckerna och uppfunnit ”En läsande klass”) lyste starkast när man med emfas hävdade att rubriken gäller alla, inte bara barn… Det var intressant att höra om Berättarministeriet som arbetar särskilt med barn i socioekonomiskt utsatta områden och hur näringslivet engagerat sig i projektet.

bokmässan åsa larsson

Åsa Larsson och Magnus Nordin berättar om sina nya rysligt spännande projekt, Pax respektive Varelserna. Jag är ju svag för skräck, så det här var superintressant!

bokmässan john ajvide

John Ajvide Lindkvist visade sin allra mest underhållande sida när han berättade om låtskrivaren och journalisten Peter Himmelstrand som har gett namn åt den senaste romanen Himmelstrand. Jag skrattade så jag grät.

Jag använder mig ju en hel del av skräck och spänning i undervisningen så jag känner mig stärkt och nytänd.

Den allra mest omvälvande upplevelsen var ”Allt hänger ihop” med Kamila Shamsie. Hon är författare från Pakistan, men bor numera i London.

bokmässan kamila

Jag gick dit främst som historielärare och nog fick jag stoff att förmedla till mina elever alltid. Kamile Shamsie berättade om sin bok Brända skuggor som nyligen kommit ut på svenska. Ur baksidestexten:

Nagasaki, den 9 augusti, 1945. Livet förändras för alltid för den unga lärarinnan Hiroko Tanaka.

Hon överlever atombomben med förlorar allt hon har kärt: sin fästman, sin far, sitt hem. Hennes kropp bär vittnesmål om tragedin; på ryggen bränns tre tranor i flykt in från sidenet i hennes kimono.

Så börjar berättelsen som kommer att sträcka sig över tre generationer och tre världsdelar. Från en ung kvinnas krossade drömmar i slutet av andra världskriget i Japan, via Indiens frigörelse från det brittiska kolonialväldet, Sovjets invasion av Afghanistan, ett New York i sviterna av 9/11 till en ung namnlös man iförd orange overall  Guantanamo Bay.

Hur intressant? Hur intressant som helst! Återkommer med om den håller vad den lovar.

Hon pratade om hur historien ständigt är närvarande i Pakistan och hur det känns att vara från ett land som omvärlden inte litar på. Själv tänkte jag hela tiden på Zoha och hennes familj.

Nu gäller det bara att omsätta delar av allt detta i praktisk verksamhet med eleverna. Det ser jag fram emot!

bokmässan selfieAll ungdomslitteratur och fokus på sociala medier gjorde att vi ville prova på en duckfaceselfie. Gick väl sådär. Man får nog inse sina begränsningar 😉

Carbonara och lite ”typiskt Lua” :)

carbonara

Igår hade vi föräldramöte på jobbet. Det är alltid en viss anspänning att träffa föräldrar och när man är mentor är det extra speciellt. Man ska samverka under tre års tid och det gäller att göra ett gott första intryck. Det blev ett mycket bra möte och jag tror att alla upplevde det så. Jag dubbelkollade busstiden hem, jodå, 20.15 från busstationen. Men ingen buss dök upp! Jag kollade igen, samma resultat, och ringde Länstrafiken som meddelade att bussen gått 20.05! Då står det fel i eran tidtabell på nätet, hävdade jag. Nu i efterhand kan jag konstatera att jag hade rätt! Den går 20.15. På söndag och helgdagar… Jag hade ingen lust att lifta hem, så svärmor ryckte ut och satt med barnen medan Peter åkte iväg och hämtade mig. Tack Elsa och Peter för hjälpen!

Så i morse vaknade jag av PETERS alarm! Klockan är då 6.20 och min buss avgår 6.40, men jag hann. Visserligen med exakt samma kläder som på föräldramötet och en hästsvans på sne, men med borstade tänder och matlådan i ryggsäcken 🙂

Hela dagen blev som på sne, kan man säga, så att börja ställa till med chevré- och spenatpaj kändes uteslutet. Istället blev det en supergod ”spagetti” Carbonara med shiritakinudlar istället för spagetti.

Luas Carbonara

En bit rökt sidfläsk (kanske 350 gram, typ)

4 ägg

5 dl grädde

1,5 dl riven parmesan

salt, svartpeppar

2 förpackningar shiritakinudlar

Knaperstek sidfläsket och låt det rinna av på hushållspapper. Inte för att spara på kalorierna som man gjorde förr, utan för att det blir så härligt knaprigt. Blanda ihop ägg, grädde och parmesan i en bunke. Lägg tillbaka fläsket i stekpannan och häll över gräddblandningen. Värm så att såsen tjocknar och servera genast. Det är gott med vitkålsspagetti eller lågkolhydratnudlar. Om man vill är det praktiskt att lägga i shiritakinudlarna medan man värmer såsen så slipper man värma dem separat, men jag kokade vanlig fullkornspasta till barnen så det gick inte idag. Servera med riven parmesan, flingsalt och rejält med svartpeppar. Jättegott och jätteenkelt! Nästa gång ska jag använda sjögräsnudlar istället, eftersom de har lite mera känsla av al dente.

Dagens boktips: Niceville

niceville

Niceville handlar om Skeeter som återvänder till sin hemstad Jackson i Mississippi efter att hon har avslutat sin  collegeutbildning. Hon flyttar hem till sina föräldrar och umgås med sina vänner, och runt dem finns ständigt de svarta hushållerskorna som passar upp och uppfostrar de vitas barn.

Men allt är inte som förr. Skeeter har förändrats av åren på collage och ser annorlunda på sin gamla tillvaro. Genom sitt arbete på lokaltidningen kommer hon i kontakt med hembiträdena Aibileen och Minny, och de beslutar sig för att skriva en bok om hur det är att arbeta för vita kvinnor. Det är ett farligt arbete som startar igång en rad händelser i den lilla staden.

Boken utspelar sig i 1960-talets USA, men det känns som 1800-talet. Berättelsen är gripande och ett sorgligt tidsdokument, men också full av vackra berättelser som beskrivningarna av kärleken mellan barnen och hembiträdena. Läs!